---

Igår var den jobbigaste dagen på länge.
Jag började 9.15 i Uppsala vilket menas att jag var tvungen att gå upp 6.50 för att hinna med bussen som går 7.50. Det var världens jobbigaste väder att cykla i men det gick ändå hyfsat bra. Bussen blev lite försenad så vi kom cirka 10 min försent till seminariet.

När jag väl kom dit så var jag där ända till 18.00. Jag var alltså i skolan från 9.15 till 18.00, fatta vilken dag!!!

Inte nog med det, när jag väl skulle gå till bussen från skolan så blev det lite knapert med tid så jag fick smårusa lite där i snön, förresten är det så himla mycket mer snö i Uppsala än här ska ni veta. Jag kom fram till busshållsplatsen 18.15 och då ska bussen egentligen dyka upp vid min busshållsplats 18.20, men icke sa nicke. 18.53!!! så dök bussen upp. Den var alltså 33 minuter försenad!! Jag skulle först vara hemma i Västerås 19.50 men istället var jag hemma 20.30, snacka om att man var skapligt irriterad.

När bussen till slut kom in på station här i Västerås så hoppade jag på cykeln och började trampa, och man kom verkligen ingenstans. Det var som att cykla mot en vägg som det kom snö ifrån, så himla mycket motvind var det! Jag var så himla tjurig så jag finner inga ord som kan beskriva det humöret. I Uppsala var det alldeles vitt på marken med tjock härlig kramsnö och härliga stora flingor som dalade ner på marken. Här hemma vara det bara slask på marken och små flingor som var så hårda som yrde överallt och ingenstans. Det var inte roligt att vara Rebecca då inte!

Det var dagen igår som var så sjukt jobbig, kände att jag ville berätta om den här efter min frustration igår, men nu är det ny dag med nya tag och idag hoppas jag att jag inte behöver cykla någonstans. Men man vet aldrig, jag kanske är sugen på att dra ner på stan och shoppa skor, för de jag hade på mig igår är verkligen inga vinterskor. Ni hade rätt mamma och pappa, som alltid.
 

---